Johannnni

När vännerna kom till,
var tanken ganska klar.
För vänner har nått i sig
som ingen annan har.

De har en hand som hjälper,
de lyssnar och förstår.
De viker inte undan
när många andra går.

Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter, blommorna de dog.
Men på våren kom de åter,
men bara tre stod kvar och log.

Sen kom regnet med moln, stora grå.
Nästa gång jag fann dem, var de bara två.
Sen kom solen, med allt ljus den har.
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän.

Johanna ♥


Det stämmer så bra, men nu tar vi igen det gumman

Puss

Johanna  ♥